Sitter och funderar ibland. Varför allt blivit som det blivit.
Varför man är som man är?
Varför man ser ut som man gör?
Varför vänner/kompisar kommer och går?

Men aldrig får man ut något vettigt svar,
Funderar ibland på om man ska söka en tid hos en psykolog, för ibland känner man att man verkligen behöver prata av sig med någon, någon som inte dömmer en, någon som verkligen lyssnar, någon som försöker hjälpa en.
Hade verkligen behövts ibland, mår inte kiss kass värdelöst men mår inte super bra iheller precis.

Mina ögon kanske tindrar och mina läppar kanske ler, men sorgen i mitt hjärta, den kan ingen se.

Tänker på allt som kunnat ske, hur allt kunnat vara, om man inte bara....?

Missförstå mig inte, mina barn och sambo fyller upp mycket lycka i mitt liv och hade gett allt för dem...
Om det så skulle vara mitt eget liv, hade jag givit det för att få dem att må bra.

Men självförtroendet finns där inget längre, tankarna snurrar och för en liten stund vill man bara försvinna, bara en stund, ta några djupa andetag och glömma alla beskymmer man har, och sedan komma tillbaka för att må lite bättre.

En paus från livet en stund, men nej, finns inga pauser allt kör vidare, och man får snäll sätta sig som passagerare och åka med.

Vet att där inte är så många som läser min blogg, och vet om att där inte är många som står en nära som bryr sig.

Men jag vet också om vem som finns där när jag behöver dem! :) - min fina familj, min släkt - det är ni som får mig att ha drivkraft till att sköta allt, att ta hand om mina fina pojkar att försöka ta hand om mig själv.

Det är inte lätt alltid, men vem har sagt att livet skulle vara en dans? Ingen, vi lär oss av misstag och blir starkare av motgångar, men man vill gärna att det vänder någon gång ibland och att det går den väg man själv vill.

Tror detta blev ett väldigt rörigt inlägg, men så är det ibland, man skriver som det ploppar upp i huvudet och har inte orken att gå tillbaka och ändra...

Och tänker du efter, du kan aldrig ändra något som en gång skett, live whit it or die trying.

Jag mår bra, men psyket e lite nere vissa dagar, vissa vet varför, andra inte. Men jag kommer aldrig göra något dumt, ALDRIG!!!
Den dag jag försvinner, är det pga guds vilja inte min. :)

Jag ska inte klaga, för finns många här i världen som har det mycket sämre än vad jag har det - jag mår bra :)


Ja, så skönt det är att kunna skriva "-jag mår bra" avlade precis en lättnadssuck, och kände efter, för några meningar sen, då mådde jag ej ok, men nu gör jag :)

Dont call or text me ;)

Lite avskriven och rensat huvud, nu ska jag försöka sova lite så jag kan pallra mig upp vid 8:00 och hjälpa Becky och sedan sticka o träna.

God natt :)
XoXo